Det här är en remake på en film med samma namn som gjordes 1949. Jag såg den nån gång förra året och tyckte den var lite småtråkig utan att vara dålig. När jag såg att man gjort en nyinspelning 2006 som till skillnad från den första filmen utspelar sig i Louisiana var jag förstås tvungen att se hela rasket en gång till.
Att film 2 är förlagd i Louisiana är inte konstigt. Redan den första filmen är löst baserad på den verklige politikern Huey P Longs liv och karriär. Long var Louisianas guvernör 1928-1932 och senator 1932-1935. Han var demokratisk populist, en briljant demagog som nått sin position från en anspråkslös utgångspunkt. Han var mycket folkkär och misstänktes för stor korruption och för att ta sig friheter med delstatens styrning. Mer om honom här.
Båda filmerna handlar, om man bortser från backstoryn, om en idealist som korrumperas av det system han tar sig in i. På det sättet påminner den om filmer som Ridicule eller The Candidate; det är nästan en subgenre.
Den första filmen kanske kom för nära i tid för att kunna lägga handlingen där den hörde hemma, så av allt att döma är historien flyttad till nåt ställe i nordöst. Här har man bara flyttat fram den i tiden till tidigt 50-tal. Den ser ut därefter. Allt är glåmigt smutsblågrått i vintage släpljus. Den unge journalisten som tjusas av would-be-guvernörens karisma och börjar jobba i hans kampanj spelas av Jude Law med en accent som wobblar betänkligt. Det är hans synvinkel som historien berättas ur så man får vänja sig vid denna accent. Det är överhuvudtaget märkligt mycket britter i filmen. Journalistens gamla ungdomskärlek spelas av Kate Winslet. Anthony Hopkins är hans styvfar som huserar på det sedvanliga plantagegodset och uppför sig sydstatsexcentriskt.
Willie Stark, som Long heter i filmen, spelas av Sean Penn som gör en bravurinsats som vanligt. En recensent skrev nån gång att Sean Penn alltid spelar med håret. Det gör han här också, med en flygig byfånefrisyr kompad av yviga armrörelser i demagog-scenerna, som han verkligen måste ha övat in stenhårt för att ge Stark en mycket trovärdig fysisk framtoning. Den frihjulande uppkomlingen som vevar sig framåt i karriären och kastar såväl lagar och rättesnören som moral åt helsefyr. Man får lite ståpäls av hans bländande tal helt klart.
Inte heller den här filmen excellerar i Louisiana-klyschor även om Stark naturligtvis kampanjar ute i träsken för yrvakna bonnläppar, och så har vi det ståndsmässiga godset förstås.
Däremot får man ju en lektion i Louisiana-historia, om än lätt maskerad.
Film: 3
Louisianalkliché: 2
EDIT: Jo just det - bygger på en roman av Robert Penn Warren också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar