The Reaping

Jesus, vilken soppa.
Jag gillar ju religion/satanism/onda barn-stuket när det gäller skräckfilm, men det är få filmer som når upp till Omens verkshöjd, det är bara att erkänna.
Den här gör det definitivt inte.



En skeptisk forskare som moonlightar som avslöjare av religiösa mirakler o dyl hör talas om en liten håla där vattnet blivit blodrött. Hon åker dit och får veta att det bor en knepig misfit-familj ute i träsken som, enligt lokalskvallret, sysslar med satanism. Dom har en liten konstig dotter som tros ligga bakom blodsförvandlingen på nåt mystiskt sataniskt sätt. Snart börjar det naturligtvis regna grodor, boskapen dör, folk får bölder och ja, ni fattar - de 10 bibliska plågorna kommer farande. Forskaren får naturligtvis tänka om när det gäller skepticismen, med en twist på slutet som jag kunde gissa redan halvvägs.



Det är tjockt med taffliga CGI-effekter (gräshoppsvärmar, brinnande himlar å sånt) och naturligtvis har forskaren ett förflutet som troende och därmed kontakt med en katolsk präst med irländsk accent (Stephen Rea!) som naturligtvis förutser på sitt mystiska katolska vis vad som komma skall.
Den lilla flickan står ute i träsket och tittar med uttryckslösa (underförstått sataniska) ögon på den goda forskaren (Hilary Swank, som borde tänka över sina rollval). Skeptikern får lära sig den extremt hårda vägen att det finns en himmel och ett helvete, och att det finns hela småstäder i Louisiana som befinner sig i den Ondes våld. Resten är lönnfeta småstadspastorer i svettig vit kostym som rantar om Djävulen med southern twang och lokalt fölk som inte tvekar att hämta sin pick-up och sitt hagelgevär.



Men, vi har ju i alla fall träsken (dom som färgas blodröda) och förstås den mysige värdens jättestora plantagehus, det som han har ärvt i fjärde generationen eller nåt sånt och som ser ut som såna ska se ut - som en inkapslad souvenir från inbördeskriget.

Film: 2
Louisianakliché: 2